1201
Det kom en dag en stilla vind
Som smekte ömt Din trötta kind
Liksom ett ljus som blåstes ut
Din levnadsdag har nått sitt slut
1202
En gång är tiden ute
En dag är vår resa slut
Då finns ingen återvändo
Då suddas vi ohjälpligt ut
Likt cirklar som ristats i sanden
En skiss på ett pappersark
Likt virvlande vita flingor
som smälta mot vårvarm mark
1203
Hur skönt att i ålderns och levnadens höst
få lägga sitt huvud till vila
och njuta den sömn som ger ro och tröst
och bort från skuggorna ila
1204
Din vandring på jorden är lyktad
och ögat har slutits i frid
Till ursprunget själen är flyktad
nu följer din evighetstid
1205
Skönt är att vila när krafterna domna
Trött efter årens möda och strid
Djupt i den eviga vilan få somna
Vi önskar Dig alla Vila i frid
1206
Aftonklockan länge klämtat
Kvällens skymning fallit på
Lågan länge sakta flämtat
Nu till vila Du fått gå
1207
Sida vid sida falla de,
samlas allt fler och fler
Somliga tidigt kallade
andra när sol gått ner
1208
Tack för allt Du har givit av Din rika varma själ
Tack för att Du hela livet alltid ömmat för vårt väl
1209
Så vandrar våra kära genom evighetens dörr
och ingenting på jorden kan riktigt bli som förr
Men tacksamhet skall följa dem som stjärnorna i rymd
Visst unnar vi dem vilan fast blick av tår är skymd
1210
Det finns en sorg, som tår ej lindra kan
Det finns ett domslut, skiljas från varann
Det finns en tröst, att han har kämpat ut
Det finns ett hopp vi möts vid livets slut
1211
Släckt är lågan som har flämtat
länge nog så matt och svag
Nu har dödens ängel hämtat
Gnistan som av liv fanns kvar
Mycket, mycket har Du lidit
Tålig, tålig har Du varit
Nu Du lycklig hemma är