1212
Långlivad ålderdom
vad är den värd som gåva?
När hjärnan trött och tom
blott längtar att få sova
Livsdyrkaren blir dödens vän
och lyssnar tyst till hjärtats slag
men känner aldrig mer igen
sig själv, sitt rätta jag,
och själen för sitt otium
förs
1301
Jag vet att min förlossare lever
Job 19:25
1302
Herren är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro
Psalt. 23:1-2
1303
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig
Psalt. 23:4
1304
I din hand befaller jag min ande,
du räddar mig, Herre, du trofaste Gud
Psalt. 31:6
1305
Såsom hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud
Psalt. 42:2
1306
Sänd ett ljus och din sanning,
må de leda mig, må de föra mig
till ditt heliga berg
och till dina boningar
Psalt. 43:3
1307
Din nåd är bättre än liv
Psalt. 63:4
1308
Herrens nåd varar från evighet
till evighet över dem som fruktar honom
Psalt. 103:17
1309
Jag skall få vandra inför Herren i de levandes land
Psalt. 116:9
1310
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand
Psalt. 139:5
1311
Frukta inte, ty jag har befriat dig,
jag har kallat dig vid mitt namn, du är min
Jes. 43:1
1312
Herren är god mot dem som väntar på
honom, mot den själ som söker honom
Klagovisorna 3:25
1313
Ske din vilja,
såsom i himmelen,
så ock på jorden
Matt. 6:10
1314
Låt barnen komma hit till mig
och hindra dem inte:
Guds rike tillhör sådana som de
Mark. 10:14
1315
Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid.
Luk. 2:29
1316
Gud är inte en Gud för döda,
utan för levande,
ty för honom är alla levande
Luk. 20:38
1317
Så älskade Gud världen att han gav den
sin ende son, för att de som tror på
honom inte skall gå under utan ha evigt liv
Joh. 3:16
1318
Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet
Den som tror på mig skall leva om han än dör
Joh. 11:25
1319
Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt
Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet
Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft
1 Kor. 15:42-43
1320
Jesus sade: " Jag ger dem evigt liv,
och de skall aldrig någonsin gå under,
och ingen skall rycka dem ur min hand"
Joh. 10:28
1321
Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp
Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp,
ack, så stilla att mitt öga hennes sken fördraga må
och Guds dolda råd förstå
Sv.ps. 34:1
1322
Du som gick före oss längst in i ångesten
hjälp oss att finna dig, herre, i mörkret
Sv.ps. 74:1
1323
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, fader vår
Sv.ps. 193:6
1324
Ack, är det redan här så skönt på denna jord,
så härligt grönt, hur skall det då ej bliva i himmelen,
där Gud berett vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva
Sv.ps. 200:5
1325
Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissna gräsen
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen
Min ande giv det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma
Sv.ps. 201:4
1326
Uti din nåd, o Fader blid, från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har tag,
Herre, allt i ditt försvar
Sv.ps. 240:1
1327
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena
Sv.ps. 248:5
1328
Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå
Sv.ps. 268:1
1329
Det finns djup i Herrens godhet,
och dess gränser ingen ser
Det finns värme i hans domslut,
mer än någon frihet ger
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång
Sv.ps. 285:1
1330
Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara
Sv.ps. 305:5
1331
När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig
Om jag lever eller dör,
dig, o Herre, jag tillhör
Sv.ps. 308:1
1332
Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden
de frågor som tystnat har fått sina svar,
och nödens och ångestens tid är förliden
för själen, som lyser i Herrens förvar
Sv.ps. 309:1
1333
O Gud, du mig ej överger när jag i mörkret sänkes ner
Då möter jag ditt under Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder
Sv.ps. 310:1
1334
Tänk, när en gång vart varför blir besvarat,
var gåta löst, som här jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå
Sv.ps. 320:2
1335
O Gud, du som de världar ser
varom vi ännu inget vet
Vi skall ej säga: de gått bort
de döda som till dig har gått
De lämnat världen bakom sig
Vi vet de lever inför dig
Sv.ps. 486:1
1336
Och herdens röst jag känner,
som ropar mig vid namn,
där väntar mina vänner,
där öppnar Gud sin famn
I Hoppet gläds jag redan
snart finns ej döden mer,
en liten tid och sedan
varann vi återser
Sv.ps. 616:2
1337
Någon skall ropa det namn jag fick i dopet
Någon skall viska det och rösten är min väns
Och jag skall väckas av viskningen och ropet,
buren i trofasthet och kärlek utan gräns
Sv.ps. 625:2
1338
Livets Gud, kärlekens Herre,
tänd för vännen ditt eviga ljus
Kom i vår ensamhet,
kom i vårt mörker
Låt oss känna att du är där
Sv.ps. 626:2
1339
Tröstens Gud Fader för alla,
vännen lämnar vi nu i din hand
Följ oss i vardagen, hjälp oss att möta
nya dagar i tro på dig
Sv.ps. 626:3
1340
Nu är livet gömt hos Gud
Åt honom vi lämnar allt
Hoppet är tänt i tyngsta sorg
Ingen är glömd av Gud
Sv.ps. 627:1
1341
Det finns ett hem långt bortom sorgens hemland
Vad här vi tror skall där bli uppenbart,
och den som här stått ut i mörka dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar klart
Sv.ps. 638:1
1342
O Gud, vår hjälp i gångna år,
vår framtids hopp och frid,
du är och blir när allt förgår
vårt hem för evig tid.
Sv.ps. 195:6
1343
Härlig är jorden
Härlig är Guds himmel
Skön är själarnas pilgrimsgång
Genom de fagra Riken på jorden
Gå vi till paradis med sång.
Sv.ps. 297
1344
Gud trefaldig, statt oss bi
Och låt oss ej fördärvas
Gör vår själ från synden fri
Låt himlen av oss ärvas
Styrke oss Din kraft, att vi
Det onda övervinne
Och så med kristligt sinne
Det sälla målet hinne
Hjälp att Dig vi älska må
Och såsom oss vår nästa
Vår tro, vårt hopp befästa
Gud, hjälp oss till det bästa
Amen, amen, ske alltså
Hallelulja!
Hallelulja!
Sv.ps. 336
1345
Tränger i dolda djupen ner
Tanken, som söker och spanar
Finner jag, var mitt öga ser
Spår av en vilja, som danar
Frågar jag vad den makten är
Som i sin famn all världen bär:
Fader, Din kärlek jag anar.
Nalkas och mig den onda dag
Dagen, då mörkret begär mig
Drabba mig tunga sorgens slag
Bär jag på kval, som förtär mig
Dignar jag maktlös, bruten, ner,
Orkar ej livets börda mer:
Fader, Din kärlek dock bär mig
Öppnas för mig den dunkla port
Bakom vars rigel förvaras
Jordelivets mål på helig ort
Där alla frågor besvaras
Jublar jag högt Ditt fadersnamn
Skådar jag, sluten i Din famn
Fader, Din kärlek förklaras.
Sv.ps. 26:1,4,5
1346
Si, Jesus är ett trösterikt namn
Och i all nöd vår säkra hamn
Igenom Jesus får vi nåd
Och finna på det bästa råd.
Sv.ps. 42
1347
Dig tackar allt mitt hjärta
Min Herre Jesu god
För all Din djupa smärta
Och allt Ditt tålamod
Du vän, för evigt trogen
Dig vill jag mig förtro
När jag till skörd är mogen
Mig bärga till Din ro.
Sv.ps. 144
1348
När, Herre, Du oss väcker
Den sista morgonväkt
Och Du Din hand utsträcker
Att döma jordens släkt
Ljuvt skall Din stämma klinga
Och oss det budskap bringa
Att ingen död mer är!
Sv.ps. 150
1349
Vad inget öga spanar
Vad intet öra hör
Vad ingen tanke anar
När Anden hjärtat rör
Ur djupen uppenbaras
Från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras
Och tvivel är ej mer.
Sv.ps. 162
1350
I himmelen, i himmelen
Där Herren Gud själv bor
Hur härligt bliver sällheten
Hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte
Jag evigt, evigt Gud får se
Se Herren Sebaot.
Sv.ps. 169
1351
Så signe Du, Herre, de kära
Som somnat från världens brus
Som alltid får vara Dig nära
Och skåda Ditt anletes ljus
Åt Dig vi oss trygga befalla
Idag och i all vår tid
Till dess Du av nåd vill oss kalla
Till Dig i en evig frid.
Sv.ps. 485
1352
Herre, jag vill bida Stilla vid Din port
Tills min själ Din blida Fadersblick försport
Trött på allt mitt eget Ödmjukt här jag står
Hjälp mig sista steget Du som allt förmår.
Sv.ps. 206
1353
Sänd, Herre, Dina änglar ut
Att själen må vid livets slut
Av dem till himlen föras;
Och låt min trötta kropp i ro
Sig vila i sitt tysta bo
Tills där Din röst skall höras
Då skall jag, klädd i helig skrud
Med mina ögon skåda Gud
Och av hans nåd och härlighet
Mig fröjda i all evighet
O, Jesu Krist, ack hör mig
I liv och död jag tillhör Dig
Sv.ps. 239
1354
Jag vet en port som öppen står
Där från de gyllene salar
En klarhet, som från
korset går
Om Kristi kärlek talar
O, djup av nåd, min Gud
hos Dig
Att porten öppen står
för mig
För mig, för mig, står
öppen ock för mig!
Sv.ps. 223
1355
Så tag nu mina händer och led Du mig
att saligt hem jag länder o Gud, till Dig
Ditt barn i nåd ledsaga Min väg är svår;
Jag vill ett steg ej taga där Du ej går.
Sv.ps. 277
1356
P>O ljuvliga land
Där gråten ej rinner som
timglasets sand
Där rosen ej vissnar, där
fågeln ej dör
Där lyckan är klar som
kristall, men ej skör
Där intet skall fattas
blott sorgen som tär
Och plågar oss här.
O väldiga tro
Som slår över djupen din
svindlande bro
Och leder vår färd utmed
avgrundens rand
Från dödsskuggans värld
till de levandes land
Dröj kvar hos oss ringa;
här trivs du ju bäst
Du högborne gäst
Sv.ps. 258
1357
O Gud, all sannings källa
Jag tror Ditt löftes ord.
Vad Du har sagt skall gälla
I himmel och på jord:
Åkalla mig i nöden, Så får du hjälp av mig.
Ja, Herre, intill döden
Vill jag åkalla Dig.
Sv.ps. 209
1358
Djupt i hjärtat svider såren
Läk dem, Du som allt förmår
Torka bort den bittra tåren
Himlens Herre. Fader vår.
1359
Gud är din Fader tro honom blott!
Ömmaste kärlek skiftar Din lott
Ser Du ej vägen fatta hans hand
Ljus blir med honom skuggornas land
1360
Hur underlig är Du i allt vad Du gör
Vem kan Dina vägar förstå
Men ett är dock säkert
Den väg Du mig för
För mig är den bästa ändå
Sv.ps.268:1
1361
Tron är den kraft från Gud
Som vårt hjärtas storm betvingat
Tron är det änglabud
Som oss bär på bönens vingar
Tron det är Guds hjälp i nöden
Tron är starkare än döden
1362
För mig sitt liv, sitt dyra blod
Han ville icke spara,
Att för den dom mig förestod
Jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
Uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.
1363
Vit skrud jag får i Guds himmel
och svänger min palm vid
kristallhavet där
natten för evigt är borta
i landet där jag får se frälsaren kär