| 301 | |||
| Din sol gick upp men | |||
| skymdes bort | |||
| Du var för god för livet | |||
| Fast Din levnad blev så kort | |||
| Du har oss mycket givet | |||
| 302 | |||
| Du var ett lån vi alltid minns | |||
| Något underbart som ej | |||
| längre finns | |||
| 303 | |||
| En liten ängel kom | |||
| Log och vände om | |||
| 304 | |||
| Gud som haver barnen kär | |||
| se till mig som liten är | |||
| Vart jag mig i världen vänder | |||
| Står min lycka i Guds händer | |||
| Lyckan kommer, lyckan går | |||
| Du förbliver, Fader vår | |||
| 305 | |||
| Tryggare kan ingen vara | |||
| Än Guds lilla barnaskara | |||
| Stjärnan ej på himlafästet | |||
| Fågeln ej i kända nästet | |||
| Vad han tar och vad han giver | |||
| Samme Fader han dock bliver | |||
| Och hans mål är blott det ena: | |||
| Barnets sanna väl allena | |||
| 306 | |||
| Svårt att se i unga dar | |||
| friska blommor falla, | |||
| tungt att mista Du som var | |||
| glädjen för oss alla | |||
| 307 | |||
| Låt barnen komma till mig | |||
| Och förmenen dem det icke, | |||
| ty Guds rike hör sådana till | |||
| 308 | |||
| Mänskligt skådat kan det tyckas | |||
| att för ung Du dog | |||
| Men en annan visste bättre | |||
| Herren gav och tog | |||
| 309 | |||
| Snart bröt Du upp, | |||
| Snart drog Du bort | |||
| En flyktig gäst | |||
| Ditt liv blev kort | |||
| En vår som blott | |||
| i blomning gick | |||
| En gryning som ej dagas fick | |||
| 310 | |||
| Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud | |||
| Guds änglar i sin vita skrud | |||
| Som för den Högstes anlete stå | |||
| De vaka här för Dig också | |||
| 311 | |||
| Herren gav och Herren tog | |||
| Lovat vare Herrens namn | |||
| 312 | |||
| Nu är du förd, du lilla | |||
| Till Herrens örtagård | |||
| Ej mer Dig där gör illa | |||
| Vår vinter, kall och hård | |||
| Där får för Gud du träda | |||
| I klarhet lik hans sol | |||
| Och barnasången kväda | |||
| För Lammets kungastol | |||
| 313 | |||
| Till livet Du kom | |||
| från livet Du gick | |||
| Du såg på oss för ett ögonblick | |||
| Varför Du vände | |||
| vi söker ett svar | |||
| För alltid skall minnet | |||
| av Dig finnas kvar | |||
| 314 | |||
| Stilla, stum drog vår älskade | |||
| ur kretsen bort | |||
| - livets färger, som logo | |||
| underbart, gåtfullt, men kort | |||
| blektes, slocknade,dogo | |||
| 315 | |||
| Lyckans Stjärna | |||
| lyst för oss. | |||
| Du nu somnat in | |||
| och vi älskar Dej | |||
| och bevarar Dig | |||
| i våra hjärtan | |||
| 316 | |||
| Ej kan med ord vi skildra | |||
| den sorg oss drabbat har | |||
| ej mäktar vi beskriva | |||
| vad allt för oss han var. | |||
| Förlustens hela storlek | |||
| vi ej kan fatta än | |||
| vet blott att här vi mistat | |||
| vår kära, kära vän. | |||
| 317 | |||
| Vi innesluter nu Dig vår kära | |||
| i hågkomstens tacksamhetsgärd | |||
| och tröstar oss med att Du finnes | |||
| i en bättre och ljusare värld | |||
| 318 | |||
| Vi vet ingenting, | |||
| Vi anar ingenting | |||
| Från det ena ögonblicket | |||
| till det andra | |||