201
Det hövs en man att viska
ett lugnt farväl åt det som var
Bo Bergman
202
Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit
Lugn och stilla blev Din död
203
Du bäddas i hembygdens soliga famn
Där inga bekymmer skall trycka
Vid barndomens kyrka Du hunnit i hamn
Där Dina kära Din kulle skall smycka
Det är barndomens klockor som ringa
Och frid är den hälsning de bringa
204
Det suckar av vemod
då banden de brista
Det tar om vårt hjärta
då kära vi mista
Din blick har slocknat
Din röst har tystnat
Du funnit frid
205
Ditt hjärta som klappat så varmt
för de Dina ögon som vakat och strålat så ömt
Har stannat och slocknat till sorg för oss alla
Men vad Du oss gjort skall aldrig bli glömt
206
Du styrde, Du ställde,
Du ville oss väl
Du älskat oss alla
av hela Din själ
Välsignat vare Ditt minne
207
Ett verksamt liv har slocknat ut
En flitig hand har domnat
Din arbetsdag har nått sitt slut
Och i Guds hand Du somnat
Din kära stämma tystnat har
Men vackert står Ditt minne kvar
208
För omsorg stor och all Din strävan
För varma tankar Du oss i livet skänkt
För alla ljusa, vackra minnen
Hav tack långt bortom livets gränser
209
Givmild och trofast var Du i livet
Tungt är idag att stå vid Din bår
Allt som var vackrast och bäst Du givit
Tacksamt vi tänker på flyktade år
210
Stilla och god har Du varit i livet
Stilla och tyst ifrån oss Du gick
Tack för all glädje Du skänkt oss
211
Hur tomt det efter Dig har blivit
Det känns som solens ljus för oss gått ner
Ty ingen såsom Du har kärlek givit
Din plats kan aldrig fyllas mer
212
Stilla, så stilla Du käre nu slumrar
Borta från sjukdom och strid
Stor är vår saknad men dock vi Dig unnar
Vila i frid
213
Så vila i frid ty dagen är slut
Ditt redbara hjärta har somnat
Din livsgärning lever, den sinar ej ut
Fast handen i döden har domnat
Vi tacka för allt vad i livet Du skänkt
För kärlek och omsorg vad vackert Du tänkt
Må klockorna ringa till vila
214
Tack för allt Du oss har skänkt
För oss Du strävat,
på oss Du tänkt
Ditt goda hjärta,
Ditt ljusa sinne
Hos oss skall leva
i tacksamt minne
215
Vi hann ej säga Dig farväl
ty döden kom så fort
Men nu vi säga Dig vårt tack
vid evighetens port
216
När krafterna ständigt domna
Och ögat sin glans har mist
så skönt att från allt få somna
och vila finna till sist
217
Att finna varandra när
livet är ungt
att följas till ålderdoms
dagar
när livet är lätt
när livet är tungt
tillsammans med fröjd
detta draga
Var finns väl i livet för
tvenne
en lott som kan liknas
vid denne
218
Gud märker när stegen är tunga
och trötta de älskades drag
Han märker när krafterna sviker
och hjärtat slår mattare slag
Då öppnar han kärleksfullt famnen
och låter dem somna i frid
219
Min älskade från våra ungdomsår
aldrig, aldrig mer Din hand jag hålla får
220
Hand i hand från ungdomsåren
Vi troget vandrat med varann
Vi delat kärlek, hopp och frid
Vi delat sjukdom, sorg
och strid
221
Så har vi vandrat Du och jag
i kärlek, hand i hand
Så har vi delat varje dag
i våra drömmars land,
Vår lycka var vår rikedom,
nu har Du gått,
min hand är tom
222
Det fanns för oss alla ett rum i Ditt hjärta
För alla utav oss Du gjorde Ditt allt
Du deltog med oss i vår glädje och smärta
Hav tack, lilla pappa, hav tack för allt
223
Mor har räckt Dig handen
Du har fattat den
På den andra stranden
Har ni mötts igen
224
Sov gott, käre Far i gravens ro
Hav tack för Din kärlek,
Din möda och tro
225
Nu, käre Far, Du från oss farit
Upp till en annan, bättre värld
Vi tacka Dig för vad Du varit
Vid hemmets lugna varma härd
De vackra minnena av Dig
Skall ständigt lysa på vår stig
226
Tack Far, för de lyckliga åren
För kärlekens manande bud
För uppoffring ända till båren
För trohet mot mänskor och Gud
227
Tom blir platsen i hemmets vrå
Tung blir vägen att ensam gå
Tack käre make
för de år som gått
Tack käre Far
för allt vi fått
228
Älskade Pappa Make och Vän
Vi står här med gråt och med saknad
Spill inga tårar,
sa Du, när jag dör
Det är inget att gråta för
I minnet lever jag ju kvar
Ingen kan dö som levat har
Tänk er, som om jag tog
en promenad
Vi ses igen, inte nu,
men om ett tag
229
Nu rösten har tystnat och handen som smekt
har fallit så stilla ner
Och kärlekens glimt, som i ögat lekt,
har slocknat och tänds aldrig mer
För allt vad Du var vill vi ödmjukt stå
med händerna knäppta till bön
Tack, älskade Make, min Pappa och vän,
När livet är slut får vi mötas igen
230
Du var mitt allt
mitt allt i evighet
231
En stund, ej dag gått fram,
då jag Din huldhet ej försporde
Men bort Du gick, och jag ej fick
Dig löna, som jag borde
232
En tröst i sorgen Gud oss ger
Att Far nu slipper lida mer
233
När Mor gick bort,
så ensam blev Din strid
Nu käre Far
har även Du fått frid
234
Nu brustit har Ditt trogna varma hjärta
Din kära röst för alltid tystnat har
Du lämnat oss i sorg och smärta
Men ljust och vackert står
Ditt minne kvar
235
Stilla, så stilla gick solen ner
Slut är den långa arbetsdagen
Strålande ögat ej mer mot oss ler
Hjälpande handen ej räckes mer
Det ljusa och vackra förbliver
236
Så ärligt och troget Du tjänat
För mödorna aldrig Du vek
Din blick var öppen och trofast
Ditt hjärta det kände ej svek
237
Tack, Make och Fader
för allt vad Du varit
Tack för den glädje
i hemmet Du var
Tack för de lyckliga åren
som farit
Tack för de minnen
Du lämnade kvar
238
Troget har Du alltid strävat
Och för mödan aldrig bävat
Tills Du inte kunde mer
Ro vi unnar nu Ditt hjärta
Då Du vilar ifrån smärta
239
Vi delat sjukdom, sorg och strid
Vi delat hälsa, lycka, frid
En gång vi delar samma grav
Tack för allt som Du gav
240
Ärlig och strävsam var Din vandring
Stilla och fridsam gick Du bort
241
Du Make, Far, Morfar och gode vän
En saknad så stor, vi fattar ej än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så hastigt till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara
242
Hur vi ber och hur vi gråter,
Pappa får vi aldrig åter
Alltid nöjd och glad Du var,
tröst och kärlek allt Du gav
Men i vårt hjärta vi har
minnet av en älskad Far
Givmildheten var Din stjärna,
godhet var Ditt hjärtas sång
Hjälpsam så oändligt gärna,
minnet lever, vi möts en gång
243
Kära Maka, sörj mig icke
kära barn gråt ej mer
Nu jag sluppit undan mycket oro
varav världen ger
Mina dagar var utmätta
de voro icke fler
244
Hand i hand från ungdomsdagar
Vi trofast vandrat livet ut
O min käre, gode Make
jag kan aldrig glömma Dig
Dina händer ligger stilla
med en bruten ros uti
Minuterna står stilla
i den sorg som drar förbi Så stilla
Du somnade in från världen
Soliga minnen Du lämnade kvar
Tårfyllda ögon Dig följa på färden
Tack för all kärlek och godhet Du gav
245
Många blev åren Du vandrade här
Så trogen, så verksam i tiden.
Nu mättad av ålder förunnat
Dig är Få njuta av eviga friden.
Tack lilla Pappa.