1001
Du kämpade tappert Ditt slutmål var ett
Vår bitterhet skulle förträngas
med hjälp av Ditt mod, när allt övrigt Du gett,
men livstråden kan ej förlängas
1002
När vinden susar i minnets lund,
när bitterhet viker för saknad,
vi minns all Din godhet, var glädjens stund,
och ser Dig åter uppvaknad
1003
Minnenas irrbloss susa
snart kring Din tysta grav
Tack för Ditt minne ljusa
tack för den kärlek Du gav
1004
Nu brustit har Ditt trogna varma hjärta
Din kära röst för alltid tystnat har
Du lämnar oss i sorg och smärta
Men ljust och vackert står Ditt minne kvar
1005
Vi dö, men vi dö icke,
ty vi leva vidare
i deras hjärtan
som älska oss
1006
Lyckliga åren har svunnit smärtornas år likaså
Sorgen nu fyller vårt hjärta
men lyckliga minnen består
1007
Vi alla som känt Dig och vet hur Du var
önskar så att Du bland oss fanns kvar
Men nu när Du gått dit vi alla ska gå
med glädje vi minns allt det fina ändå
1008
Stilla Du somnade in ifrån världen
Soliga minnen Du lämnade kvar
1009
Låt oss minnas de soliga dagar
då sorg och smärta fjärran var
Låt oss minnas de glädjedagar
då vi tillsammans var
1010
Minnet lever det kan ej jordas
Det kan ej gömmas bland stoft och grus
Nej, det skall leva i fågelsången
I blomsterdoft och i vindens sus
1011
Tyst och stilla har Du levat,
Tyst och stilla gick Du bort
Vi Ditt minne älska, vörda
Vila i frid
1012
Som dagen är slut då solen gått ner
Din levnad är slut, Du finns ej mer
Men minnet skall leva hos dem Du höll av
De som närmast och kärast i livet Dig var
1013
När jag en gång är borta sörj mig ej som död
Om elden har slocknat lyser dock dess glöd
1014
Vi ödmjukt böjer vårt huvud
För allt utav livet vi fått
När aftonen slutligen nalkas
Vi minns de lyckliga
stunderna blott