| 1400 | ||||||
| Dock, Du som allt med vishet styr | ||||||
| med hög ofattlig lag | ||||||
| så gott jag kan till Dig jag flyr, | ||||||
| när morgon vänds i dag | ||||||
| Så är Du min förtröstan all, | ||||||
| du kärlek, som i allting bor, | ||||||
| i stjärnans eld, i havets svall | ||||||
| i blicken hos min mor | ||||||
| Dan Andersson | ||||||
| 1401 | ||||||
| Nu mörknar min väg | ||||||
| och mitt dagsverk är gjort | ||||||
| mitt hjärta är trött, | ||||||
| min säd har jag sått | ||||||
| som en tiggare står jag, | ||||||
| o Gud, vid din port, | ||||||
| och blodrosor växa på | ||||||
| stigen jag gått | ||||||
| Dan Andersson | ||||||
| 1402 | ||||||
| Det är något bortom bergen | ||||||
| bortom blommorna och sången. | ||||||
| Det är något bakom stjärnor, | ||||||
| bakom heta hjärtat mitt | ||||||
| Dan Andersson | ||||||
| 1403 | ||||||
| Jag skall gå genom tysta skyar | ||||||
| genom hav av stjärnors ljus | ||||||
| och vandra i vita nätter | ||||||
| tills jag funnit min Faders hus | ||||||
| Jag skall klappa så sakta på porten | ||||||
| där ingen mer går ut | ||||||
| och jag skall sjunga av glädje | ||||||
| som jag aldrig sjöng förut | ||||||
| Dan Andersson | ||||||
| 1404 | ||||||
| En ordlös bön från våra kära döda | ||||||
| att älska fromt det liv | ||||||
| som vi har kvar | ||||||
| Karl Asplund | ||||||
| 1405 | ||||||
| Kärleken och smärtan, | ||||||
| barn av samma hus, | ||||||
| föra trogna hjärtan | ||||||
| hem till samma ljus | ||||||
| P D A Atterbom | ||||||
| 1406 | ||||||
| Så länge vi minns lever du | ||||||
| Vivi Berglund | ||||||
| 1407 | ||||||
| Djupt i min kärlek skall du alltid leva, | ||||||
| alltid finnas till | ||||||
| Ty i kärleken dör vi aldrig | ||||||
| Vivi Berglund | ||||||
| 1408 | ||||||
| Döden är icke det sista: | ||||||
| döden är blott livets port; | ||||||
| skalet skall kring fröet brista, | ||||||
| livet växa rikt och stort | ||||||
| Natanael Beskow | ||||||
| 1409 | ||||||
| Var inte rädd för mörkret, | ||||||
| ty ljuset vilar där | ||||||
| Vi se ju inga stjärnor, | ||||||
| där intet mörker är | ||||||
| I ljusa irisringen | ||||||
| du bär en mörk pupill, | ||||||
| ty mörkt är allt som ljuset | ||||||
| med bävan längtar till | ||||||
| Var inte rädd för mörkret, | ||||||
| ty ljuset vilar där, | ||||||
| var inte rädd för mörkret, | ||||||
| som ljusets hjärta bär | ||||||
| Erik Blomberg | ||||||
| 1410 | ||||||
| Å, nu förstår jag lyckans väg: | ||||||
| att ge med råge full, att brinna fort | ||||||
| och brinna ner för Kristi kärleks skull | ||||||
| Nils Bolander | ||||||
| 1411 | ||||||
| Du får lyfta, du får bära, | ||||||
| jag kan bara allting lämna | ||||||
| Tag mig, led mig, var mig nära | ||||||
| Ske mig vad du sen må ämna | ||||||
| Karin Boye | ||||||
| 1412 | ||||||
| Bryt upp, bryt upp | ||||||
| den nya dagen gryr oändligt är | ||||||
| vårt stora äventyr | ||||||
| Karin Boye | ||||||
| 1413 | ||||||
| Ack låt mig leva riktigt | ||||||
| och riktigt dö en gång, | ||||||
| så att jag rör vid verklighet | ||||||
| i ont som gott | ||||||
| Karin Boye | ||||||
| 1414 | ||||||
| Hur fort blir lönnarna gula | ||||||
| Som lyser vår vandring i parken | ||||||
| Att dö är att resa en smula | ||||||
| Från grenen till fasta marken | ||||||
| Stig Dagerman | ||||||
| 1415 | ||||||
| Och sorgens makt är större | ||||||
| än glädjens makt i mig, | ||||||
| jag glädes inte förrän | ||||||
| den har förvandlat mig | ||||||
| Gunnar Ekelöf | ||||||
| 1417 | ||||||
| Inte ens en grå liten fågel | ||||||
| som sjunger på grönan kvist | ||||||
| det finns på den andra sidan | ||||||
| och det tycker jag nog blir trist | ||||||
| Inte ens en grå liten fågel | ||||||
| och aldrig en björk som står vit | ||||||
| Men den vackraste | ||||||
| dagen som sommaren ger | ||||||
| har det hänt att jag längtar dit | ||||||
| Nils Ferlin | ||||||
| 1418 | ||||||
| Vida, vida min dröm mig för | ||||||
| bort mot oändligheten | ||||||
| Jordens oro ej mer mig stör, | ||||||
| all dess sorg är förgäten | ||||||
| upp mot blånande | ||||||
| rymdernas sfär | ||||||
| aningens vingpar mig | ||||||
| hastigt bär | ||||||
| närmare evigheten | ||||||
| Astrid Forsell-Gullstrand | ||||||
| 1419 | ||||||
| Fadern barnets bästa alltid vill och vet. | ||||||
| Du med tid blott räknar, | ||||||
| Gud med evighet | ||||||
| Anders Frostenson | ||||||
| 1420 | ||||||
| Låt städse din sannings ljus lysa min stig | ||||||
| och till min Faders hus vägleda mig | ||||||
| Och när jag hembud får | ||||||
| giv att med fröjd jag går in uti paradis, | ||||||
| Ditt namn till pris | ||||||
| N.Frykman | ||||||
| 1421 | ||||||
| Dagar har kommit och dagar har gått, | ||||||
| en gång väl kommer den sista, | ||||||
| flyktig är lyckan och knappt dess mått, | ||||||
| tung är den ändå att mista | ||||||
| Luftbyggda slott skimra ju blott | ||||||
| skimra och locka och brista | ||||||
| Gustaf Fröding | ||||||
| 1422 | ||||||
| Och människan vandrar på jorden om | ||||||
| och ingen vet, varifrån hon kom, | ||||||
| och ingen vet, vart leden bär, | ||||||
| och ingen vet, vad livet är | ||||||
| Men fram genom långliga strider | ||||||
| det dagas väl bättre tider, | ||||||
| då ingen är ond och ingen är god, | ||||||
| men bröder, som kämpa i ond | ||||||
| Gustaf Fröding | ||||||
| 1423 | ||||||
| Ensam i bräcklig farkost vågar | ||||||
| seglarn sig ut på det vida hav | ||||||
| stjärnvalvet över honom lågar, | ||||||
| nedanför brusar hemskt hans grav | ||||||
| Framåt! - så är hans ödes bud | ||||||
| Och djupet bor liksom i himlen Gud | ||||||
| Erik Gustaf Geijer | ||||||
| 1424 | ||||||
| Över bergens toppar stillhet råder | ||||||
| i trädens kronor ej en vindfläkt rörs | ||||||
| Fåglarna tiga i skogen | ||||||
| Vänta blott, vänta... | ||||||
| snart vilar även du | ||||||
| Goethe | ||||||
| 1425 | ||||||
| Ingen trädtopp röres i skog | ||||||
| knappt en suck som | ||||||
| höres vinden drog | ||||||
| Fågeln i bo | ||||||
| Tiger i sovande lundar | ||||||
| Snart, tro mig, stundar | ||||||
| ock för dig ro | ||||||
| Goethe | ||||||
| 1426 | ||||||
| Stjärnor tänds och förbrinner | ||||||
| världar kommer och far | ||||||
| Släktled föds och försvinner | ||||||
| tiden, den står kvar | ||||||
| Alf Henriksson | ||||||
| 1427 | ||||||
| Det liv är icke längst som längst har varat | ||||||
| Den levat längst som fyllde livet bäst | ||||||
| Den är ej rikast vilken mest har sparat | ||||||
| Nej, den är rikast som har givit mest | ||||||
| Naima Jakobsson | ||||||
| 1428 | ||||||
| Det faller vissna löv i höstens matta | ||||||
| Du vissnar även, så är livets gång | ||||||
| Hjalmar Gullberg | ||||||
| 1429 | ||||||
| Du som är slocknandet och segerfanan | ||||||
| Du som i tidens flod är böljegången | ||||||
| välsigna handlingen och skådebanan, | ||||||
| välsigna tystnaden som följer sången! | ||||||
| Hjalmar Gullberg | ||||||
| 1430 | ||||||
| Som en blomma undergivet | ||||||
| böjer sig för höstens bud, | ||||||
| som en blomma undergivet | ||||||
| fäller blad och sommarskrud, | ||||||
| lägger jag min stolthet av; | ||||||
| som ett barn i moderlivet | ||||||
| slumrar jag i Gud | ||||||
| bortom strand och hav | ||||||
| Hjalmar Gullberg | ||||||
| 1431 | ||||||
| Kanhända döden som vår oro skall göra våra nederlag till segrar | ||||||
| Kanhända livet här är blott ett hinder på vägen dit, där intet jordiskt binder | ||||||
| Hjalmar Gullberg | ||||||
| 1432 | ||||||
| Vi har alla inom oss ett centrum av stillhet | ||||||
| omgivet av tystnad | ||||||
| Dag Hammarskjöld | ||||||
| 1433 | ||||||
| Allt vad med kärlek dem vid livet band | ||||||
| står kvar som minnen kring den stol de lämnat | ||||||
| Verner von Heidenstam | ||||||
| 1434 | ||||||
| Långt bort ännu - | ||||||
| Därhemma doftar träden och örterna som Du plantat vänta den kända, | ||||||
| kära moderliga handen, Där höras röster än - | ||||||
| det lyser visst ännu i fönstret där - | ||||||
| Men Du skall bort och Du är höljd i stjärnljus | ||||||
| Ditt veka hjärta brinner i dess el | ||||||
| Ragnar Jändel | ||||||
| 1435 | ||||||
| Så går Du bort, långt bort i stjärnljus vårkväll | ||||||
| och som en viskning är Din gång bland träden, | ||||||
| som varma tankars väg genom mörkret, | ||||||
| Med panna sänkt och blid och allvarsam | ||||||
| Du glider bort bland daggig ängsviol | ||||||
| och snår av slån, som nyss börjat blomma | ||||||
| Ragnar Jändel | ||||||
| 1436 | ||||||
| I aftonlandet är min ro belägen, | ||||||
| mitt Emmaus bland kullarna vid vägen | ||||||
| Det är din närhet som gör trygg min stig, | ||||||
| att gå i mörkret är att gå med dig | ||||||
| E.A.Karlfeldt | ||||||
| 1437 | ||||||
| Giv oss en härd att njuta vid | ||||||
| av vårt beskärda bröd | ||||||
| Giv oss ett bröst att luta vid, | ||||||
| när glädjen vänds i nöd! | ||||||
| Giv oss en tro att sluta vid | ||||||
| tryggt i den mörka död | ||||||
| E.A.Karlfeldt | ||||||
| 1438 | ||||||
| Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig, | ||||||
| inom kort skall allting tagas ifrån mig | ||||||
| Träden, molnen, marken där jag går | ||||||
| Jag skall vandra - ensam, utan spår | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1439 | ||||||
| Du gav oss allt, så allting tag, | ||||||
| vår själ, vårt liv, vår tro, | ||||||
| och bygg därav tillframtids dag | ||||||
| vår andes segerbro | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1440 | ||||||
| Du sträcker ut din skymningshand | ||||||
| och plågad själ får vila, | ||||||
| du släcker hjärtats tunga brand | ||||||
| och leder genom aftonland | ||||||
| den trötte till hans vila | ||||||
| I nattlig jord du sänker ned | ||||||
| det liv som tycks förhärjat, | ||||||
| som såningsmannen återger | ||||||
| åt jorden som han öp | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1441 | ||||||
| Oroas ej, räds ej i | ||||||
| uppbrottstimman | ||||||
| En vänlig hand lugnt | ||||||
| ordnar båtens segel, | ||||||
| som för dig bort från | ||||||
| kvällens land till | ||||||
| dagens | ||||||
| Gå utan ängslan ner i | ||||||
| strandens tystnad, | ||||||
| den mjuka stigen | ||||||
| genom | ||||||
| skymningsgräset | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1442 | ||||||
| O soluppgång i evigheten | ||||||
| o morgon över stjärnehav, | ||||||
| o dag varom I intet veten | ||||||
| som tron blott på en jordisk grav | ||||||
| Vad är vårt liv, den korta stunden, | ||||||
| mot livet som vår själ tillhör, | ||||||
| ur tiden löses den obunden | ||||||
| och med sin vinge himlen rör | ||||||
| Du stjärneda | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1443 | ||||||
| Jag vet att bortom det jag dunkelt anar finns nya ting, | ||||||
| mer sällsamt underbara än de jag höll förundrad i min hand | ||||||
| Jag vet och jag är rik som ingen | ||||||
| Jag håller i min hand de gåtfullt vissa tingen, | ||||||
| och deras bröder vänta mig i dolda land | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1444 | ||||||
| Så hårt spänns ingen båge | ||||||
| som Livets båge spänns | ||||||
| och när den en gång brister | ||||||
| har allting nått sin gräns | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1445 | ||||||
| En gång blir allting stilla | ||||||
| en gång får allting ro | ||||||
| Ej något skall förvilla | ||||||
| min själ på kvällens bro | ||||||
| Ej skall jag se tillbaka, | ||||||
| ej heller framåt än, | ||||||
| allt minne är och vaka | ||||||
| och liv och död min vän | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1446 | ||||||
| Livet tar sitt barn till sig, | ||||||
| öppnar slitna grinden | ||||||
| Ljungen står vid utnött stig | ||||||
| svalor flyr i vinden | ||||||
| Gammal gård. | ||||||
| I köket stång för de hårda bröden | ||||||
| Nöd och längtan, | ||||||
| fågelsång ända in i döden | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1447 | ||||||
| Kärlekens visa har inga ord, | ||||||
| nynnar som vinden i träden, | ||||||
| svävar lätt över blommande jord, | ||||||
| leker i sommarsäden | ||||||
| Ingen hör den mera än vi, | ||||||
| du och jag vid din sida | ||||||
| För det är oss den sjunger i | ||||||
| sin sång över jorden vida | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1448 | ||||||
| Aftonport till evigheten, | ||||||
| tysta skymningsstund | ||||||
| Djupt fördold är hemligheten | ||||||
| om vårt väsens grund | ||||||
| Stilla står jag vid portalen | ||||||
| ännu intet vet | ||||||
| En gång öppnas stjärnesalen, | ||||||
| allt blir evighet | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1449 | ||||||
| Det är vackrast när det skymmer | ||||||
| All den kärlek himlen rymmer | ||||||
| ligger samlad i ett dunkelt ljus | ||||||
| över jorden, över markens hus | ||||||
| Allt är ömhet, allt är smekt av händer | ||||||
| Herren själv utplånar fjärran stränder | ||||||
| Allt är nära, allt är långt ifrån | ||||||
| Allt är givet | ||||||
| människan som lån | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1450 | ||||||
| En gång skall du vara en av dem | ||||||
| som levat för längesen | ||||||
| Jorden skall minnas dig | ||||||
| så som den minns gräset och skogarna | ||||||
| det multnade lövet | ||||||
| Så som myllan minns | ||||||
| och så som bergen minns vindarna | ||||||
| Din frid skall vara oändlig | ||||||
| så som havet | ||||||
| Pär Lagerkvist | ||||||
| 1451 | ||||||
| Det finns ingen sten så tung | ||||||
| som sorgen vi känner | ||||||
| Det finns, ingen ros så vacker | ||||||
| som minnena av dig | ||||||
| Maud Larsson | ||||||
| 1452 | ||||||
| Håll hög min sorg, | ||||||
| och jag skall aldrig svika | ||||||
| Ebbe Linde | ||||||
| 1453 | ||||||
| Någonstans inom oss är vi | ||||||
| alltid tillsammans, | ||||||
| någonstans inom oss | ||||||
| kan vår kärlek aldrig fly | ||||||
| Erik Lindegren | ||||||
| 1454 | ||||||
| Och ännu länge härefter | ||||||
| då jag vandrar ensam framåt trottoarerna | ||||||
| skall jag förnimma dig vandra vid min sida | ||||||
| med fotsteg som viskar till mina | ||||||
| i den stora stadens larmande ödslighet | ||||||
| Artur Lundkvist | ||||||
| 1455 | ||||||
| Visst går stormen till ro i den sovande dal | ||||||
| och det stillnar i fjäll och på hav | ||||||
| Men vi njuta en stillare stillhet, | ||||||
| O, hjärta, i vår grav | ||||||
| Arvid Mörne | ||||||
| 1456 | ||||||
| Nu tynger intet, | ||||||
| jag har lämnat allt | ||||||
| i andra händer, | ||||||
| starkare än mina | ||||||
| Bengt E. Nyström | ||||||
| 1457 | ||||||
| Låt ingen dagens stund i armod slockna ut | ||||||
| Gör levande var sekund gör blommande var minut | ||||||
| Anders Roswall | ||||||
| 1458 | ||||||
| Nu är åsen i min stuga bruten, | ||||||
| skörden på min teg av hagel härjad | ||||||
| J L Runeberg | ||||||
| 1459 | ||||||
| Till flydda tider återgår | ||||||
| min tanke än så gärna | ||||||
| Mig vinkar från förflutna år | ||||||
| så mången vänlig stjärna | ||||||
| J L Runeberg | ||||||
| 1460 | ||||||
| Vad rätt Du tänkt vad Du i kärlek vill, | ||||||
| vad skönt Du drömt, kan ej av tiden härjas | ||||||
| Det är en skörd, som undan honom bärgas | ||||||
| ty den hör evighetens rike till | ||||||
| Viktor Rydberg | ||||||
| 1461 | ||||||
| Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden | ||||||
| Han bar en frökorg i sin hand, och strödde mellan orden | ||||||
| för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut | ||||||
| Han gick från soluppgång till soluppgång | ||||||
| Det var den sista dagens morgon | ||||||
| Jag stod som harens unge, när han kom | ||||||
| Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång | ||||||
| Då tog han mig och satte mig i korgen | ||||||
| och när jag somnat, började han gå | ||||||
| Döden tänkte jag mig så | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1462 | ||||||
| Lika självklart som vi alla föddes | ||||||
| skall vi alla en gång födas åter, | ||||||
| skall vi stå som barnet framför porten | ||||||
| till det ofattbaras verklighet | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1463 | ||||||
| Att dö är seger, inte nederlag | ||||||
| Det lyser över bergen | ||||||
| Natt har blivit dag | ||||||
| Sörj inte den som äntligen är fri | ||||||
| Och frukta ingenting ty Gud är liv | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1464 | ||||||
| Fridens stilla, milda källa, | ||||||
| Själens vän i evighet | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1465 | ||||||
| Låt oss ge varandra tid, | ||||||
| låt oss göra famnen vid, | ||||||
| låt oss älska, låt oss sjunga, | ||||||
| inte hålla tand för tunga, | ||||||
| låt oss skratta, låt oss leka | ||||||
| låt oss sorgerna beveka, | ||||||
| låt oss jaga tvivlen bort, | ||||||
| livet är så gränslöst kort! | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1466 | ||||||
| Den vi älskar för oss genom mörkret, genom sorgen, | ||||||
| genom livets natt och tomhet genom tvivlet | ||||||
| Därför fruktar vi ej längre döden | ||||||
| inte dödens skugga, inte ljusets bortom döden | ||||||
| Ty att dö är att som barnet födas, lika smärtsamt, | ||||||
| lika ljuvligt kanske in | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1467 | ||||||
| Kommer en dag som i dag då vi skiljs, men för evigt, | ||||||
| varken du eller jag behöver tänka därpå | ||||||
| Fruktan vet vi ej av | ||||||
| Döden närmar sig redligt | ||||||
| Hösten strör sina blad och molnen går | ||||||
| Snart är det mörkt på jorden | ||||||
| Vintern blir lång | ||||||
| Låt oss vandra i skogen | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1468 | ||||||
| Var rädd om livet, | ||||||
| det skall glädja dig, | ||||||
| var rädd om ljuset, | ||||||
| det skall leda dig, | ||||||
| var rädd om mörkret, | ||||||
| det skall skydda dig, | ||||||
| var rädd om slutet, | ||||||
| det skall rädda dig | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1469 | ||||||
| Här är mörkret, där är Ljuset | ||||||
| Här är sorgen, där är Glädjen | ||||||
| Här är döden, där är Livet | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1470 | ||||||
| Himlens hav har ingen strand | ||||||
| bara ljus | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1471 | ||||||
| Vill du nå mig med din hand | ||||||
| sök mig inte där du är, | ||||||
| sök mig lite längre bort | ||||||
| #NAMN? | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1472 | ||||||
| Säg inte, att ingenting blir kvar | ||||||
| av den vackraste fjärilen livet gav | ||||||
| Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort | ||||||
| och försvinner i vinden som stoft, som stoft | ||||||
| Och fjärilens kropp måste gömmas i grav, | ||||||
| är ändå den svindlande flykten kvar! | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1473 | ||||||
| Nu är det höst och de gyllene fåglarna flyga alla hem | ||||||
| över djupblå vatten; | ||||||
| på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret | ||||||
| och avskedet susar genom grenarna | ||||||
| Avskedet är stort, skilsmässan är förestående, | ||||||
| men återseendet är visst | ||||||
| Edith Södergran | ||||||
| 1474 | ||||||
| Jag träder ut till eder | ||||||
| med ett glatt budskap: | ||||||
| Guds rike börjar | ||||||
| Edith Södergran | ||||||
| 1475 | ||||||
| Blott det eviga bor i | ||||||
| Ditt hjärta än | ||||||
| Esaias Tegner | ||||||
| 1476 | ||||||
| Det finns ett hav, | ||||||
| som ingen ser, | ||||||
| det finns en grav, | ||||||
| där ingen dör, | ||||||
| det finns en sol, | ||||||
| som ej går ner, | ||||||
| det finns en strand | ||||||
| i varje själ | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1477 | ||||||
| Jordisk oro viker | ||||||
| för den frid som varar | ||||||
| Graven allt förliker | ||||||
| himlen allt förklarar | ||||||
| J O Wallin | ||||||
| 1478 | ||||||
| Allt i livet är ej sol, | ||||||
| allt i livet är ej natt, | ||||||
| som en morgonskymning | ||||||
| klarnar | ||||||
| allt omkring oss | ||||||
| småningom | ||||||
| Wecksell | ||||||
| 1479 | ||||||
| När åt den stilla | ||||||
| kyrkogården | ||||||
| ett saknat stoft vi tyst | ||||||
| förtro, | ||||||
| förtröstans ängel håller | ||||||
| vården | ||||||
| ännu kring griftens | ||||||
| skumma bo, | ||||||
| och graven säger: tvivla! | ||||||
| Men ängeln säger tro! | ||||||
| Carl David af Wirsén | ||||||
| 1480 | ||||||
| Om av det långa livet | ||||||
| en enda dag var kvar | ||||||
| då sökte jag det vackraste | ||||||
| som jordelivet har | ||||||
| Det vackraste på jorden är | ||||||
| bara redighet | ||||||
| men det gör ensamt liv till | ||||||
| liv och verklighet | ||||||
| Karin Boye | ||||||
| 1481 | ||||||
| Vårt liv, vår tid en dag i sänder, | ||||||
| så tyst och stilla glider bort. | ||||||
| Om litet eller mycket händer | ||||||
| är livet alltid kort. | ||||||
| Det nyttjar ej att se sig om. | ||||||
| Den tid som var, som är, | ||||||
| som kom var blott ett lån från | ||||||
| evigheten | ||||||
| 1482 | ||||||
| Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm | ||||||
| En droppe som faller i tidernas ström | ||||||
| Den skimrar i regnbågens färg en minut | ||||||
| bryter och faller och drömmen är slut | ||||||
| 1483 | ||||||
| Är det vår i himmelriket? | ||||||
| Står det hästhovar i diket? | ||||||
| Hör jag själaringning hemma i vår by? | ||||||
| Herren Gud på porten gläntar, | ||||||
| vinkar åt mig, ler och väntar. | ||||||
| Och jag nalkas på en snövit sommarsky. | ||||||
| 1484 | ||||||
| Bind en bukett av minnen, | ||||||
| en vacker av rosor full. | ||||||
| Plocka bara de bästa, | ||||||
| knyt samman med trådar av guld. | ||||||
| Bind en bukett av minnen, | ||||||
| från hemmet och soliga dar. | ||||||
| Tag inte med några törnen, | ||||||
| av dem nog jorden har | ||||||
| 1485 | ||||||
| Dagar då vi inte tror att vi ska | ||||||
| överleva, | ||||||
| förundras vi över att våra | ||||||
| hjärtan fortfarande orkar slå. | ||||||
| Dagar då vi inte tror vi skall | ||||||
| orka gå vidare, | ||||||
| fortsätter vi ändå. | ||||||
| Dagar då vi inte tror att solen | ||||||
| finns mer, | ||||||
| förundras vi över när den lyser | ||||||
| igen. | ||||||
| Dagar då vi tror, att det aldrig | ||||||
| blir en ny dag, | ||||||
| förundras vi över att det blir | ||||||
| natt och en ny morgon | ||||||
| kommer. | ||||||
| Dagar då vi aldrig mer tror att | ||||||
| vi ska skratta, | ||||||
| häpnas vi över att vi ändå kan | ||||||
| det. | ||||||
| Dessa dagar överlever vi trots | ||||||
| allt, | ||||||
| greppande efter det sista | ||||||
| halmstrået. | ||||||
| Slår våra hjärtan ändå, | ||||||
| uttrötta somnar vi i natten | ||||||
| och morgonen kommer, trots | ||||||
| allt | ||||||
| och vi fortsätter att gå vidare. | ||||||
| Dagarna fortsätter att gå, | ||||||
| Livet kämpar vidare tappert och | ||||||
| segt för det oss framåt. | ||||||
| Själva kanske vi är modlösa, | ||||||
| tröstlösa, | ||||||
| ändå fortsätter tiden att gå. | ||||||
| Det blir natt | ||||||
| och det blir morgon. | ||||||
| Såren läks, och blir ärr med | ||||||
| tiden, | ||||||
| för tiden fortsätter outtröttligt | ||||||
| att gå. | ||||||
| Fast vi tror att det finns dagar | ||||||
| då.... | ||||||
| Anna Träskmark | ||||||
| 1486 | ||||||
| Döden är ingenting alls | ||||||
| Jag har bara smugit in | ||||||
| i rummet intill. | ||||||
| Jag är jag, och du är du. | ||||||
| Allt vad vi var för varandra | ||||||
| det är vi fortfarande. | ||||||
| Nämn mig vid mitt | ||||||
| gamla vanliga namn, | ||||||
| tala till mig på det sorglösa sätt | ||||||
| som du alltid gjorde. | ||||||
| Använd inte annorlunda tonfall. | ||||||
| Bär inte en pressad min | ||||||
| av allvar eller sorg. | ||||||
| Skratta, som vi alltid | ||||||
| skrattade åt de små skämt | ||||||
| som vi hade tillsammans. | ||||||
| Bed, le, tänk på mig, | ||||||
| be för mig. | ||||||
| Låt mitt namn alltjämt | ||||||
| få vara på allas läppar, | ||||||
| så som det alltid var. | ||||||
| Varför skulle jag vara ur sinne, | ||||||
| därför att jag är ur sikte? | ||||||
| Jag väntar på dig i en paus, | ||||||
| någonstans mycket nära, | ||||||
| bara runt hörnet. | ||||||
| 1487 | ||||||
| Gråt ej ni mina kära | ||||||
| Jag är ej död | ||||||
| Jag finns i soluppgången | ||||||
| i morgonens varma glöd | ||||||
| Torka tåren ifrån kinden | ||||||
| Hos er jag alltid är | ||||||
| I fågelsången i ljumma | ||||||
| sommarvinden jag finns | ||||||
| ju där | ||||||
| Sörj ej, jag är ju alltid | ||||||
| hos er när | ||||||
| Minns de vackra minnen | ||||||
| och ej på sorgen bär. | ||||||
| 1488 | ||||||
| Gråt ej vid min grav Jag finns ej där | ||||||
| jag finns i solens spegelblänk på havet | ||||||
| Jag finns i vindens lek över sädesfälten | ||||||
| jag finns i höstens stilla regn | ||||||
| Jag finns i vintergatans stjärnehär | ||||||
| Och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter | ||||||
| är det min rös | ||||||
| 1489 | ||||||
| Jordens Gud, stjärnornas Herre | ||||||
| vän med blommor och sparvar | ||||||
| och barn, | ||||||
| tack för de lyckliga dagar på | ||||||
| jorden. | ||||||
| Tack för allt som du gav vår | ||||||
| vän. | ||||||
| Livets Gud, kärlekens Herre, | ||||||
| tänd för vännen ditt eviga ljus. | ||||||
| Kom i vår ensamhet, kom i vårt | ||||||
| mörker. | ||||||
| Låt oss känna att du är där. | ||||||
| Tröstens Gud, Fader för alla, | ||||||
| vännen lämnar vi nu i din hand. | ||||||
| Följ oss i vardagen, hjälp oss att | ||||||
| möta | ||||||
| nya dagar i tro på dig. | ||||||
| Britt G. Hallqvist | ||||||
| 1490 | ||||||
| Nu har jag gått för att ej vända åter | ||||||
| och det blir bara värre | ||||||
| mina kära, om Ni gråter | ||||||
| Inget kan ändra | ||||||
| det öde vi har | ||||||
| Så jag vill att Ni minns mig | ||||||
| som jag var | ||||||
| Nu när Ni står här | ||||||
| och kanske mig saknar | ||||||
| Då vill jag mina kära | ||||||
| att ni vaknar | ||||||
| och livslusten har | ||||||
| och lever de dagar | ||||||
| den tid Ni har kvar. | ||||||
| 1491 | ||||||
| När Dina steg har tystnat, | ||||||
| finns ändå ekot kvar. | ||||||
| När Dina ögon slocknat, | ||||||
| vi alla minnen har. | ||||||
| Vi spar dem i våra hjärtan, | ||||||
| tar fram dem då och då. | ||||||
| Så kommer Du för alltid, | ||||||
| att vara här ändå. | ||||||
| 1492 | ||||||
| Pust och ångest vikit hädan. | ||||||
| Äst du redo att gå hädan | ||||||
| lungt och trösterikt på bönders enkla vis? | ||||||
| Äst du luttrad, ren och skriftad, | ||||||
| att bli fäst vid jord och griftad, | ||||||
| må du gå i frid till mildan paradis! | ||||||
| Himlaspelet | ||||||
| 1493 | ||||||
| Hon var här nyss, om dagen änglalik | ||||||
| i Hennes ögon lyste livet rikt | ||||||
| På vägar inifrån Hon mot mig log | ||||||
| ett ljus mer verkligt än en värld av ord | ||||||
| Hon framstod som ett hjärtas sändebud, | ||||||
| en ren kristall, en ros som lovsjöng Gud, | ||||||
| Hon var här nyss, nu kan jag inte se | ||||||
| blott glansen återstod: | ||||||
| Förtvivla eller be. | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1494 | ||||||
| Hur tomt blir det ej, när den gömmes i jord | ||||||
| som blott burit godhet i gärning och ord - | ||||||
| fast böjd under svidande sorger som mött, | ||||||
| fast tyst under mödorna dignad! | ||||||
| Hur stort är att fylla i ringhet sitt kall | ||||||
| och verka i kärlek tills dagen är all, | ||||||
| hur ljust är att sova, för | ||||||
| den som är trött, | ||||||
| hur ljuvt att sova välsignad! | ||||||
| Kerstin Hed | ||||||
| 1495 | ||||||
| Tack, Gud, för syster Död, som tar, | ||||||
| allt levande i sitt förvar. | ||||||
| Hon för oss i sin tysta vagn | ||||||
| en afton hem från mödans mark. | ||||||
| Francicus av Assisi | ||||||
| 1496 | ||||||
| Jag lyfter blicken mot det höga, | ||||||
| jag litar på ditt löftesord. | ||||||
| Du följer med ditt fadersöga | ||||||
| det minsta kryp på denna jord. | ||||||
| På glädjens eller sorgens stig | ||||||
| till slut Du för mig hem till dig | ||||||
| A.A. Afzelius 1814 | ||||||
| 1497 | ||||||
| Det är något bortom bergen | ||||||
| bortom blommorna och sången, | ||||||
| det är något bakom stjärnor, | ||||||
| bakom heta hjärtat mitt. | ||||||
| Hören - något går och viskar, | ||||||
| går och lockar mig och beder: | ||||||
| Kom till oss, ty denna jorden | ||||||
| den är icke riket ditt! | ||||||
| Dan Andersson | ||||||
| 1498 | ||||||
| Ty Du, blott Du var livet, | ||||||
| när det var som vackrast och bäst | ||||||
| och mycket blev Dig givet, | ||||||
| men alltid gav Du mest. | ||||||
| Bo Bergman | ||||||
| 1499 | ||||||
| Göm oss i jord, som det är föreskrivet | ||||||
| Om någon tid ska fröet vara blomst. | ||||||
| Blott en gång stiger du ur moderlivet. | ||||||
| Oss väntar vår och evig återkomst! | ||||||
| Hjalmar Gullberg | ||||||
| 1500 | ||||||
| Nu föll ur björkens slocknande topp | ||||||
| regndiamanten med ljudlöst dropp. | ||||||
| Slut dina ögon du kära och blunda, | ||||||
| undrens och tystnadens timmar stunda. | ||||||
| Jarl Hemmer | ||||||
| 1501 | ||||||
| Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman, | ||||||
| någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly. | ||||||
| Någonstans, o någonstans har alla tågen gått | ||||||
| och alla klockor stannat: | ||||||
| någonstans inom oss är vi alltid här och nu, | ||||||
| är vi alltid du intill förväxling och förb | ||||||
| Erik Lindegren | ||||||
| 1502 | ||||||
| Herren är det ljus som möter oss i mörkret | ||||||
| för att vi skall se vår möjlighet | ||||||
| Bo Setterlind | ||||||
| 1503 | ||||||
| Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag | ||||||
| och någonting alldeles oväntat sker. | ||||||
| Världen förändrar sig varje dag | ||||||
| men ibland blir den aldrig densamma mer | ||||||
| Alf Henriksson | ||||||
| 1504 | ||||||
| Var själ som längtar i dunkla dalar | ||||||
| skall hugnas ljuvt på Guds berg en gång. | ||||||
| Var jordisk känsla som brutet talar | ||||||
| skall strömma frigjord i evig sång. | ||||||
| E.A. Karlfeldt | ||||||
| 1505 | ||||||
| Evigt är livet! | ||||||
| Åter grönskar ängarna | ||||||
| barnen samlas till lek och dans. | ||||||
| Och medan du sover, vaknar din kärlek | ||||||
| på nytt i unga ögons glans! | ||||||
| Arnulf Överland | ||||||
| 1416 | ||||||
| Vad livet och stunden gav | ||||||
| kan ingen ta ifrån oss | ||||||
| Gunnar Ekelöf | ||||||