Ring 08-756 08 30

Vi hjälper dig att utforma annonsen enligt dina önskemål, skickar ett korrektur inom några minuter och beställer annonsen efter att vi mottagit betalningen av annonskostnaden.

Vår service är kostnadsfri för dig.

Gratis hjälp med införandet !

Ring 08-756 08 30

Vi hjälper dig att utforma annonsen enligt dina önskemål, skickar ett korrektur inom några minuter och beställer annonsen efter att vi mottagit betalningen av annonskostnaden.

Vår service är kostnadsfri för dig.

Gratis hjälp med införandet !

Signerade verser

1400

Dock, Du som allt med vishet styr
med hög ofattlig lag
så gott jag kan till Dig jag flyr,
när morgon vänds i dag
Så är Du min förtröstan all,
du kärlek, som i allting bor,
i stjärnans eld, i havets svall
i blicken hos min mor
Dan Andersson

1401

Nu mörknar min väg
och mitt dagsverk är gjort
mitt hjärta är trött,
min säd har jag sått
som en tiggare står jag,
o Gud, vid din port,
och blodrosor växa på
stigen jag gått
Dan Andersson

1402

Det är något bortom bergen
bortom blommorna och sången.
Det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt
Dan Andersson

1403

Jag skall gå genom tysta skyar
genom hav av stjärnors ljus
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min Faders hus
Jag skall klappa så sakta på porten
där ingen mer går ut
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut
Dan Andersson

1404

En ordlös bön från våra kära döda
att älska fromt det liv
som vi har kvar
Karl Asplund

1405

Kärleken och smärtan,
barn av samma hus,
föra trogna hjärtan
hem till samma ljus
P D A Atterbom

1406

Så länge vi minns lever du
Vivi Berglund

1407

Djupt i min kärlek skall du alltid leva,
alltid finnas till
Ty i kärleken dör vi aldrig
Vivi Berglund

1408

Döden är icke det sista:
döden är blott livets port;
skalet skall kring fröet brista,
livet växa rikt och stort
Natanael Beskow

1409

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär
Erik Blomberg

1410

Å, nu förstår jag lyckans väg:
att ge med råge full, att brinna fort
och brinna ner för Kristi kärleks skull
Nils Bolander

1411

Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna
Tag mig, led mig, var mig nära
Ske mig vad du sen må ämna
Karin Boye

1412

Bryt upp, bryt upp
den nya dagen gryr oändligt är
vårt stora äventyr
Karin Boye

1413

Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
Karin Boye

1414

Hur fort blir lönnarna gula
Som lyser vår vandring i parken
Att dö är att resa en smula
Från grenen till fasta marken
Stig Dagerman

1415

Och sorgens makt är större
än glädjens makt i mig,
jag glädes inte förrän
den har förvandlat mig
Gunnar Ekelöf

1417

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit
Men den vackraste
dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtar dit
Nils Ferlin

1418

Vida, vida min dröm mig för
bort mot oändligheten
Jordens oro ej mer mig stör,
all dess sorg är förgäten
upp mot blånande
rymdernas sfär
aningens vingpar mig
hastigt bär
närmare evigheten
Astrid Forsell-Gullstrand

1419

Fadern barnets bästa alltid vill och vet.
Du med tid blott räknar,
Gud med evighet
Anders Frostenson

1420

Låt städse din sannings ljus lysa min stig
och till min Faders hus vägleda mig
Och när jag hembud får
giv att med fröjd jag går in uti paradis,
Ditt namn till pris
N.Frykman

1421

Dagar har kommit och dagar har gått,
en gång väl kommer den sista,
flyktig är lyckan och knappt dess mått,
tung är den ändå att mista
Luftbyggda slott skimra ju blott
skimra och locka och brista
Gustaf Fröding

1422

Och människan vandrar på jorden om
och ingen vet, varifrån hon kom,
och ingen vet, vart leden bär,
och ingen vet, vad livet är
Men fram genom långliga strider
det dagas väl bättre tider,
då ingen är ond och ingen är god,
men bröder, som kämpa i ond
Gustaf Fröding

1423

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglarn sig ut på det vida hav
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav
Framåt! - så är hans ödes bud
Och djupet bor liksom i himlen Gud
Erik Gustaf Geijer

1424

Över bergens toppar stillhet råder
i trädens kronor ej en vindfläkt rörs
Fåglarna tiga i skogen
Vänta blott, vänta...
snart vilar även du
Goethe

1425

Ingen trädtopp röres i skog
knappt en suck som
höres vinden drog
Fågeln i bo
Tiger i sovande lundar
Snart, tro mig, stundar
ock för dig ro
Goethe

1426

Stjärnor tänds och förbrinner
världar kommer och far
Släktled föds och försvinner
tiden, den står kvar
Alf Henriksson

1427

Det liv är icke längst som längst har varat
Den levat längst som fyllde livet bäst
Den är ej rikast vilken mest har sparat
Nej, den är rikast som har givit mest
Naima Jakobsson

1428

Det faller vissna löv i höstens matta
Du vissnar även, så är livets gång
Hjalmar Gullberg

1429

Du som är slocknandet och segerfanan
Du som i tidens flod är böljegången
välsigna handlingen och skådebanan,
välsigna tystnaden som följer sången!
Hjalmar Gullberg

1430

Som en blomma undergivet
böjer sig för höstens bud,
som en blomma undergivet
fäller blad och sommarskrud,
lägger jag min stolthet av;
som ett barn i moderlivet
slumrar jag i Gud
bortom strand och hav
Hjalmar Gullberg

1431

Kanhända döden som vår oro skall göra våra nederlag till segrar
Kanhända livet här är blott ett hinder på vägen dit, där intet jordiskt binder
Hjalmar Gullberg

1432

Vi har alla inom oss ett centrum av stillhet
omgivet av tystnad
Dag Hammarskjöld

1433

Allt vad med kärlek dem vid livet band
står kvar som minnen kring den stol de lämnat
Verner von Heidenstam

1434

Långt bort ännu -
Därhemma doftar träden och örterna som Du plantat vänta den kända,
kära moderliga handen, Där höras röster än -
det lyser visst ännu i fönstret där -
Men Du skall bort och Du är höljd i stjärnljus
Ditt veka hjärta brinner i dess el
Ragnar Jändel

1435

Så går Du bort, långt bort i stjärnljus vårkväll
och som en viskning är Din gång bland träden,
som varma tankars väg genom mörkret,
Med panna sänkt och blid och allvarsam
Du glider bort bland daggig ängsviol
och snår av slån, som nyss börjat blomma
Ragnar Jändel

1436

I aftonlandet är min ro belägen,
mitt Emmaus bland kullarna vid vägen
Det är din närhet som gör trygg min stig,
att gå i mörkret är att gå med dig
E.A.Karlfeldt

1437

Giv oss en härd att njuta vid
av vårt beskärda bröd
Giv oss ett bröst att luta vid,
när glädjen vänds i nöd!
Giv oss en tro att sluta vid
tryggt i den mörka död
E.A.Karlfeldt

1438

Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig,
inom kort skall allting tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra - ensam, utan spår
Pär Lagerkvist

1439

Du gav oss allt, så allting tag,
vår själ, vårt liv, vår tro,
och bygg därav tillframtids dag
vår andes segerbro
Pär Lagerkvist

1440

Du sträcker ut din skymningshand
och plågad själ får vila,
du släcker hjärtats tunga brand
och leder genom aftonland
den trötte till hans vila
I nattlig jord du sänker ned
det liv som tycks förhärjat,
som såningsmannen återger
åt jorden som han öp
Pär Lagerkvist

1441

Oroas ej, räds ej i
uppbrottstimman
En vänlig hand lugnt
ordnar båtens segel,
som för dig bort från
kvällens land till
dagens
Gå utan ängslan ner i
strandens tystnad,
den mjuka stigen
genom
skymningsgräset
Pär Lagerkvist

1442

O soluppgång i evigheten
o morgon över stjärnehav,
o dag varom I intet veten
som tron blott på en jordisk grav
Vad är vårt liv, den korta stunden,
mot livet som vår själ tillhör,
ur tiden löses den obunden
och med sin vinge himlen rör
Du stjärneda
Pär Lagerkvist

1443

Jag vet att bortom det jag dunkelt anar finns nya ting,
mer sällsamt underbara än de jag höll förundrad i min hand
Jag vet och jag är rik som ingen
Jag håller i min hand de gåtfullt vissa tingen,
och deras bröder vänta mig i dolda land
Pär Lagerkvist

1444

Så hårt spänns ingen båge
som Livets båge spänns
och när den en gång brister
har allting nått sin gräns
Pär Lagerkvist

1445

En gång blir allting stilla
en gång får allting ro
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro
Ej skall jag se tillbaka,
ej heller framåt än,
allt minne är och vaka
och liv och död min vän
Pär Lagerkvist

1446

Livet tar sitt barn till sig,
öppnar slitna grinden
Ljungen står vid utnött stig
svalor flyr i vinden
Gammal gård.
I köket stång för de hårda bröden
Nöd och längtan,
fågelsång ända in i döden
Pär Lagerkvist

1447

Kärlekens visa har inga ord,
nynnar som vinden i träden,
svävar lätt över blommande jord,
leker i sommarsäden
Ingen hör den mera än vi,
du och jag vid din sida
För det är oss den sjunger i
sin sång över jorden vida
Pär Lagerkvist

1448

Aftonport till evigheten,
tysta skymningsstund
Djupt fördold är hemligheten
om vårt väsens grund
Stilla står jag vid portalen
ännu intet vet
En gång öppnas stjärnesalen,
allt blir evighet
Pär Lagerkvist

1449

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus
Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån
Pär Lagerkvist

1450

En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna
det multnade lövet
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig
så som havet
Pär Lagerkvist

1451

Det finns ingen sten så tung
som sorgen vi känner
Det finns, ingen ros så vacker
som minnena av dig
Maud Larsson

1452

Håll hög min sorg,
och jag skall aldrig svika
Ebbe Linde

1453

Någonstans inom oss är vi
alltid tillsammans,
någonstans inom oss
kan vår kärlek aldrig fly
Erik Lindegren

1454

Och ännu länge härefter
då jag vandrar ensam framåt trottoarerna
skall jag förnimma dig vandra vid min sida
med fotsteg som viskar till mina
i den stora stadens larmande ödslighet
Artur Lundkvist

1455

Visst går stormen till ro i den sovande dal
och det stillnar i fjäll och på hav
Men vi njuta en stillare stillhet,
O, hjärta, i vår grav
Arvid Mörne

1456

Nu tynger intet,
jag har lämnat allt
i andra händer,
starkare än mina
Bengt E. Nyström

1457

Låt ingen dagens stund i armod slockna ut
Gör levande var sekund gör blommande var minut
Anders Roswall

1458

Nu är åsen i min stuga bruten,
skörden på min teg av hagel härjad
J L Runeberg

1459

Till flydda tider återgår
min tanke än så gärna
Mig vinkar från förflutna år
så mången vänlig stjärna
J L Runeberg

1460

Vad rätt Du tänkt vad Du i kärlek vill,
vad skönt Du drömt, kan ej av tiden härjas
Det är en skörd, som undan honom bärgas
ty den hör evighetens rike till
Viktor Rydberg

1461

Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand, och strödde mellan orden
för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång till soluppgång
Det var den sista dagens morgon
Jag stod som harens unge, när han kom
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå
Döden tänkte jag mig så
Bo Setterlind

1462

Lika självklart som vi alla föddes
skall vi alla en gång födas åter,
skall vi stå som barnet framför porten
till det ofattbaras verklighet
Bo Setterlind

1463

Att dö är seger, inte nederlag
Det lyser över bergen
Natt har blivit dag
Sörj inte den som äntligen är fri
Och frukta ingenting ty Gud är liv
Bo Setterlind

1464

Fridens stilla, milda källa,
Själens vän i evighet
Bo Setterlind

1465

Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid,
låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga,
låt oss skratta, låt oss leka
låt oss sorgerna beveka,
låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort!
Bo Setterlind

1466

Den vi älskar för oss genom mörkret, genom sorgen,
genom livets natt och tomhet genom tvivlet
Därför fruktar vi ej längre döden
inte dödens skugga, inte ljusets bortom döden
Ty att dö är att som barnet födas, lika smärtsamt,
lika ljuvligt kanske in
Bo Setterlind

1467

Kommer en dag som i dag då vi skiljs, men för evigt,
varken du eller jag behöver tänka därpå
Fruktan vet vi ej av
Döden närmar sig redligt
Hösten strör sina blad och molnen går
Snart är det mörkt på jorden
Vintern blir lång
Låt oss vandra i skogen
Bo Setterlind

1468

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det skall rädda dig
Bo Setterlind

1469

Här är mörkret, där är Ljuset
Här är sorgen, där är Glädjen
Här är döden, där är Livet
Bo Setterlind

1470

Himlens hav har ingen strand
bara ljus
Bo Setterlind

1471

Vill du nå mig med din hand
sök mig inte där du är,
sök mig lite längre bort
#NAMN?
Bo Setterlind

1472

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft
Och fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
Bo Setterlind

1473

Nu är det höst och de gyllene fåglarna flyga alla hem
över djupblå vatten;
på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret
och avskedet susar genom grenarna
Avskedet är stort, skilsmässan är förestående,
men återseendet är visst
Edith Södergran

1474

Jag träder ut till eder
med ett glatt budskap:
Guds rike börjar
Edith Södergran

1475

Blott det eviga bor i
Ditt hjärta än
Esaias Tegner

1476

Det finns ett hav,
som ingen ser,
det finns en grav,
där ingen dör,
det finns en sol,
som ej går ner,
det finns en strand
i varje själ
Bo Setterlind

1477

Jordisk oro viker
för den frid som varar
Graven allt förliker
himlen allt förklarar
J O Wallin

1478

Allt i livet är ej sol,
allt i livet är ej natt,
som en morgonskymning
klarnar
allt omkring oss
småningom
Wecksell

1479

När åt den stilla
kyrkogården
ett saknat stoft vi tyst
förtro,
förtröstans ängel håller
vården
ännu kring griftens
skumma bo,
och graven säger: tvivla!
Men ängeln säger tro!
Carl David af Wirsén

1480

Om av det långa livet
en enda dag var kvar
då sökte jag det vackraste
som jordelivet har
Det vackraste på jorden är
bara redighet
men det gör ensamt liv till
liv och verklighet
Karin Boye

1481

Vårt liv, vår tid en dag i sänder,
så tyst och stilla glider bort.
Om litet eller mycket händer
är livet alltid kort.
Det nyttjar ej att se sig om.
Den tid som var, som är,
som kom var blott ett lån från
evigheten


1482

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
bryter och faller och drömmen är slut


1483

Är det vår i himmelriket?
Står det hästhovar i diket?
Hör jag själaringning hemma i vår by?
Herren Gud på porten gläntar,
vinkar åt mig, ler och väntar.
Och jag nalkas på en snövit sommarsky.


1484

Bind en bukett av minnen,
en vacker av rosor full.
Plocka bara de bästa,
knyt samman med trådar av guld.
Bind en bukett av minnen,
från hemmet och soliga dar.
Tag inte med några törnen,
av dem nog jorden har


1485

Dagar då vi inte tror att vi ska
överleva,
förundras vi över att våra
hjärtan fortfarande orkar slå.
Dagar då vi inte tror vi skall
orka gå vidare,
fortsätter vi ändå.
Dagar då vi inte tror att solen
finns mer,
förundras vi över när den lyser
igen.
Dagar då vi tror, att det aldrig
blir en ny dag,
förundras vi över att det blir
natt och en ny morgon
kommer.
Dagar då vi aldrig mer tror att
vi ska skratta,
häpnas vi över att vi ändå kan
det.
Dessa dagar överlever vi trots
allt,
greppande efter det sista
halmstrået.
Slår våra hjärtan ändå,
uttrötta somnar vi i natten
och morgonen kommer, trots
allt
och vi fortsätter att gå vidare.
Dagarna fortsätter att gå,
Livet kämpar vidare tappert och
segt för det oss framåt.
Själva kanske vi är modlösa,
tröstlösa,
ändå fortsätter tiden att gå.
Det blir natt
och det blir morgon.
Såren läks, och blir ärr med
tiden,
för tiden fortsätter outtröttligt
att gå.
Fast vi tror att det finns dagar
då....
Anna Träskmark

1486

Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.
Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet.


1487

Gråt ej ni mina kära
Jag är ej död
Jag finns i soluppgången
i morgonens varma glöd
Torka tåren ifrån kinden
Hos er jag alltid är
I fågelsången i ljumma
sommarvinden jag finns
ju där
Sörj ej, jag är ju alltid
hos er när
Minns de vackra minnen
och ej på sorgen bär.


1488

Gråt ej vid min grav Jag finns ej där
jag finns i solens spegelblänk på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
jag finns i höstens stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min rös


1489

Jordens Gud, stjärnornas Herre
vän med blommor och sparvar
och barn,
tack för de lyckliga dagar på
jorden.
Tack för allt som du gav vår
vän.

Livets Gud, kärlekens Herre,
tänd för vännen ditt eviga ljus.
Kom i vår ensamhet, kom i vårt
mörker.
Låt oss känna att du är där.

Tröstens Gud, Fader för alla,
vännen lämnar vi nu i din hand.
Följ oss i vardagen, hjälp oss att
möta
nya dagar i tro på dig.
Britt G. Hallqvist

1490

Nu har jag gått för att ej vända åter
och det blir bara värre
mina kära, om Ni gråter
Inget kan ändra
det öde vi har
Så jag vill att Ni minns mig
som jag var
Nu när Ni står här
och kanske mig saknar
Då vill jag mina kära
att ni vaknar
och livslusten har
och lever de dagar
den tid Ni har kvar.


1491

När Dina steg har tystnat,
finns ändå ekot kvar.
När Dina ögon slocknat,
vi alla minnen har.
Vi spar dem i våra hjärtan,
tar fram dem då och då.
Så kommer Du för alltid,
att vara här ändå.


1492

Pust och ångest vikit hädan.
Äst du redo att gå hädan
lungt och trösterikt på bönders enkla vis?
Äst du luttrad, ren och skriftad,
att bli fäst vid jord och griftad,
må du gå i frid till mildan paradis!
Himlaspelet

1493

Hon var här nyss, om dagen änglalik
i Hennes ögon lyste livet rikt
På vägar inifrån Hon mot mig log
ett ljus mer verkligt än en värld av ord
Hon framstod som ett hjärtas sändebud,
en ren kristall, en ros som lovsjöng Gud,
Hon var här nyss, nu kan jag inte se
blott glansen återstod:
Förtvivla eller be.
Bo Setterlind

1494

Hur tomt blir det ej, när den gömmes i jord
som blott burit godhet i gärning och ord -
fast böjd under svidande sorger som mött,
fast tyst under mödorna dignad!
Hur stort är att fylla i ringhet sitt kall
och verka i kärlek tills dagen är all,
hur ljust är att sova, för
den som är trött,
hur ljuvt att sova välsignad!
Kerstin Hed

1495

Tack, Gud, för syster Död, som tar,
allt levande i sitt förvar.
Hon för oss i sin tysta vagn
en afton hem från mödans mark.
Francicus av Assisi

1496

Jag lyfter blicken mot det höga,
jag litar på ditt löftesord.
Du följer med ditt fadersöga
det minsta kryp på denna jord.
På glädjens eller sorgens stig
till slut Du för mig hem till dig
A.A. Afzelius 1814

1497

Det är något bortom bergen
bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar,
går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden
den är icke riket ditt!
Dan Andersson

1498

Ty Du, blott Du var livet,
när det var som vackrast och bäst
och mycket blev Dig givet,
men alltid gav Du mest.
Bo Bergman

1499

Göm oss i jord, som det är föreskrivet
Om någon tid ska fröet vara blomst.
Blott en gång stiger du ur moderlivet.
Oss väntar vår och evig återkomst!
Hjalmar Gullberg

1500

Nu föll ur björkens slocknande topp
regndiamanten med ljudlöst dropp.
Slut dina ögon du kära och blunda,
undrens och tystnadens timmar stunda.
Jarl Hemmer

1501

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.
Någonstans, o någonstans har alla tågen gått
och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förb
Erik Lindegren

1502

Herren är det ljus som möter oss i mörkret
för att vi skall se vår möjlighet
Bo Setterlind

1503

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
Alf Henriksson

1504

Var själ som längtar i dunkla dalar
skall hugnas ljuvt på Guds berg en gång.
Var jordisk känsla som brutet talar
skall strömma frigjord i evig sång.
E.A. Karlfeldt

1505

Evigt är livet!
Åter grönskar ängarna
barnen samlas till lek och dans.
Och medan du sover, vaknar din kärlek
på nytt i unga ögons glans!
Arnulf Överland

1416

Vad livet och stunden gav
kan ingen ta ifrån oss
Gunnar Ekelöf